Elsbeth Scholtes var en viktig person i Hagundas innebandysektions "barndom" då hon tidigt engagerade sig som kassör i innebandysektionen, som i övrigt bestod av entusiastiska men oerfarna ungdomar i åldern mellan 17-22 år. Både Elsbeth och hennes man Godfried Roomans var även engagerade i vår systerförening Hagby IK.
Elsbeth och Godfried hade en son, Njal, som var väldigt idrottsintresserad och var aktiv i många av Hagundas sektioner, men framför allt inom innebandyn. Njal genomgick en stor hjärtoperation vid 10 års ålder och arbetet för att stötta forskningen runt hjärtsjukdomar hos barn ligger därmed Elsbeth varmt om hjärtat.
Hej Elsbeth!
Du engagerade dig tidigt som kassör i Hagunda IF's innebandysektion. Vad har du för minnen från åren inom innebandysektionen?
Det var inget stort arbete att vara kassör, det mesta sköttes nog av föreningens kassör. Däremot kom tränarna hem till mig för att hämta pengar till att betala domarna med. Det var inte lätt att ha ett stort antal buntar på 60 kr på lager och jag uppmanade därför alla att berätta lite i förväg hur mycket de behövde ha och när!
Genom vårt engagemang i både Hagby IK och Hagunda IF insåg min man och jag hur viktig idrott är för barnen, särskilt lagidrott. Barnen lär sig att samarbeta och det hjälper barn med utländsk bakgrund att integrera sig. Ditt namn är inte viktigt, det är viktigt hur du spelar!
I Hagby IK jobbade min man och jag därför för att också få flicklag i varje årskull. Vår dotter dansade och visserligen behövs samarbete för att uppföra Nötknäpparen, men sedan är det mer individuell träning.
Två av Njals lagkompisar, också med utländsk bakgrund, dyker av och till upp i UNT på grund av deras arbete i kommunen. Det gör mig så otroligt glad och stolt
På onsdag spelar Hagunda IF's herrlag en hemmamatch till förmån för Hjärtebarnsfonden, vilket ligger dig väldigt varmt om hjärtat. Kan du berätta lite mer varför du tycker att det är viktigt?
Precis som med andra sjukdomar, är forskning och utveckling av mediciner det allra viktigaste. Njals pappa forskade på cystisk fibros. När han började på 70-talet, var den genomsnittliga livslängden för patienterna 10 år. När han dog 2014, var genomsnittsåldern för CF-patienter 55 år.
Nu finns så bra mediciner att patienterna kan leva ett ganska normalt liv, läste jag för ett tag sedan på hemsidan för Riksföreningen för Cystisk Fibros.
Så vill jag att det blir för patienter med hjärtproblem också och då behövs forskning!
Vår son Njal genomgick en stor hjärtoperation när han var 10 år och ytterligare en när han var 39 år.
Han är medveten om att han bör vara försiktig. Han vet också att de två andra patienter som fanns nära honom när han var 10 år hade sämre förutsättningar än han.
En kille något år äldre hade fler hål mellan hjärtkamrarna än de trodde före operationen, så det blev en utdragen operation. Han fick vätska bakom lungorna och fick opereras igen. Hans hjärtslag förblev oregelbundet, så de opererade in en pacemaker.
En tjej på 6 månader från Sri Lanka hade ingen aorta. Så länge hon var liten, klarade de mindre ådrorna av att hålla hjärtat igång, men de behövde komma på en lösning på problemet som de kanske inte kunde åtgärda ens i Sverige. I Australien hade de kommit längre på den tiden (våra hjärtläkare utbildades där!), men jag vet inte hur det gick för henne. Njal vet att man inte kan ta livet för givet!
Njal var en väldigt duktig innebandyspelare. Har du något speciellt minne från hans innebandykarriär?
En gång var jag med i sekretariatet i samband med en match för Hagundas P82-lag. Laget hade då inte varit igång så länge och Njal gjorde mål gång på gång på samma sätt, sju stycken, om jag minns rätt. Bredvid mig stod två pappor från motståndarlaget. "Ja, han är duktig", sa de.
Har du slutligen någon uppmaning till alla Hagundasupportrar inför onsdagens Hjärtebarnsmatch?
Genom att komma på matchen och/eller genom att skänka gåva bidrar du bland annat till forskning, ökade vårdmöjligheter och stöd till sjuka barn och sina familjer.
Du kan göra skillnad genom att komma på Hjärtebarnsmatchen på onsdag! Heja på!
